Boemund II regerade ärkebiskopsdömet Trier mellan 1354–1362. Trier hade 1356 genom kejsare Karl IV:s lag ”Den gyllene bullan” hade utnämnts till kurfurstendöme. Men nu låg alltså ärkebiskop Boemund II svårt sjuk på borgen ”Landshut” vid Bernkastel.
Många läkare besökte den gamle mannens pinoläger. Men ingen förmådde bota honom. Boemund hade redan druckit mängder av välgörande teer och bittra mediciner, allt förgäves. Då lät han kungöra i alla hörn av sitt ärkebiskopsdöme att den som kunde jaga den hemska febern på flykten måtte komma och hjälpa honom. I gengäld skulle denna person bli rikligt belönad.
Vid samma tid levde en mycket ålderstigen riddare på sin borg Hunolstein i Hunsrück. Både som ung väpnare och vuxen man hade han utkämpat mången strid samt även trotsat såväl storm och regn som hetta och köld. Ålderdomens vita snö täckte nu hans hjässa och i hans väderbitna panna syntes djupa fåror. Men hans lemmar var alltjämt starka, hans nacke rak och på hans kinder syntes ungdomens friska rodnad i stark kontrast till det snövita skägg som inramade ansiktet.
När denna riddare kände sig svag i sina gamla ben eller när frossan fick hans kropp att darra under kalla decemberkvällar, hjälpte det honom alltid att dricka ”Bernkasteler Wein”, det eldiga vin som han själv odlade. Riddaren av Hunolstein var en välbesutten man i Bernkastel. Han tömde alltid hela kruset, här handlade det inte om några ynkliga klunkar.
När riddaren fick höra om biskopens sjukdom, tövade han inte utan ville genast bistå ärkebiskopen med sitt välbeprövade botemedel. Han skyndade sig till den plågade sjuklingen och tog med sig ett fat av sitt bästa vällagrade vin. Boemund blev minst sagt förskräckt när han fick syn på den märkliga helbrägdagöraren: skulle han nu tvingas dricka ett helt fat med bitter medicin?
Men riddaren lyfte ner fatet från axeln, tog ur tappen och fyllde en bägare med den klara, gyllengula drycken vars kryddiga doft genast fyllde rummet. Då försvann sjuklingens fruktan. Han satte sig upp i sängen och pallade upp sig med kuddar. Sedan tog han emot bägaren med det vederkvickande vinet och tömde den i botten. Riddaren skällde under tiden högljutt på kvacksalveriet och läkarna och önskade dem dit pepparn växer. Det nya botemedlet hade effekt på ärkebiskopen: han tillfrisknade raskt och tacksamt gav han det hälsobringande och eldiga vinet namnet ”Bernkasteler Doctor”, vilket det har än idag.
I spåren på en legend
Så fick "Bernkasteler Doctor" sitt namn. Denna legend inspirerade till att börja med en alldeles speciell guidad tur: nämligen en stadsrundtur guidad av Bernkasteler Doctor. I denna guidade tur på 90 minuter genom gamla stan i Bernkastel ingår – som namnet förutspår – två glas Doctor-vin.