Han studerade matematik, fysik, astronomi, medicin, antik filosofi och juridik vid universitet i Padua och senare även teologi i Köln.
Som präst och vetenskapsman kom han att ikläda några av sin tids högsta offentliga ämbeten: Rådsmedlem i Basel, påvlig legat i Tyskland, kardinal, biskop av Brixen och generalvikarie i Rom.
Som kuriakardinal och rådgivare till påven Pius II ägnade han sig åt reformen av prästerskapet och den allmänna kyrkoreformen.
Han betraktades som en seriös kandidat till påveämbetet men dog 1464 i Todi, Umbrien. Han är begravd i kyrkan San Pietro i Vincoli i Rom men hans hjärta vilar i kapellet på St.-Nikolaus-Hospital som han grundade.